Jag och mitt missbruk.
Idag är det fjorton dagar, tretton minuter och 56 sekunder jag senast tänkte på tapetklister. Jag känner fortfarande smaken i min mun från detta underbara klet.. Slickar jag mig lite lätt mellan mina tänder kan jag göra lös en liten liten smula av det jag älskar allra mest.
Men det är slut med det nu. Jag har klarat mig så länge utan. Jag gråter, mina tårar smakar salt. Inte ens lite likt den lite lätt gudalika träsmaken som fyller min själ med glädje efter att jag slickar botten av en stor burk.
Det är tur att jag har min underbara pojkvän Pontus som stöd. Han är verkligen allra bäst.
Den bästa människan i världen. Han är bättre än alla djur och människor på jorden. Han hjälper mig verkligen ur mitt missbruk.
Tråkigt nog, eftersom summan av lasterna alltid är konstant, så har jag nu börjat med tjack.
Kramhej från er lilla knarktjej.
Kommentarer
Trackback
