Välsvarvad kropp

Efter en relativt hektisk torsdag-dag då jag motiverade vartenda steg jag tog med att jag snart skulle få gå hem och sova tog jag bussen till ringarum och styrde trötta stegen till en välbekant liten stuga.
Under stegen mot stugan välkomnades jag av två gallopperande fina hästar som sprang fram till slutet av hagen, fick klappa på mulen en sekund innan dom tröttnade på mig och började äta hö istället.
I stugan satt en fin hostig kille, jag erkände mig sjuk och sen snorade vi ikapp. Däckade i loftsängen lyssnandes till en virtuell strid mot någon slags drake, dreglade lite på den perfekt hårda kudden och fluffiga duntäcket. Fick en puss lite då och då och kände mig riktigt tillfreds.
Vaknade febrig på fredagen och sen har helgen fortsatt ungefär likadant, har mest tyckt synd om mig själv och klappat på pontus och tyckt synd om honom. Ätit glass som hans mamma köpt och lärt mig uppskatta nezeril.
Kollat på chuck i liten skinnsoffa och drabbats av sinnes separationsångest.
Nu sitter jag i stor skinnsoffa ensam på luntgatan, dricker fanta för imorgon börjar paret sitt nya hälsosammare liv, fast på olika håll.
Härligt vuxen grej.
Är så himla trött, förstår inte hur jag ska orka ta mig upp ur sängen om jag ens orkar ta mig till den.
Skulle verkligen behöva hinna med en dusch innan dess dessutom, härligt ofräsch som jag är.
tycker inte det är rättvist att vara sjuk och ha värsta mensen samtidigt, med mensvärk så tårarna inte går att hålla tillbaka.
Tidigare har jag haft en trygg hand att trycka mot min mage för att tvinga bort det onda
kanske får nöja mig med ett grytlock som emils pappa gjorde mot sitt magont nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0