aspiebloggen

Ibland så är det som att alla små människors kroppar (som ibland kan tyckas vara rätt stora och flera meter över havet) krymper ihop, och alla kroppsdelar krymper ihop dom också, förutom hjärtat, och skinnet blir för trångt och för stort på samma gång, det är alldeles för tunt för att skydda det stackars stora bultande hjärtat som blivit överdimensionerat i proportion till resten av kroppen. ett sånt överdimensionerat hjärta utan ordentligt beskydd är otroligt skört och emottagligt för allt som kommer i dess väg, det är som ett svart hål som suger in allt det kommer åt utan att hejda saker som kanske inte hör hemma i ett skört hjärta, och sen blir människorna ledsna deprimerade och skörare och skörare, tills dom hittar något riktigt fint att absorbera.

.

sånt jag tänker och pratar om