aspiebloggen

lyssnar på eva dahlgren, tittar på mig själv, tänker att jag är nog helt okej snygg, medelmåtta inte anskrämligt ful, inte "vi är nästan vackra om man kisar" som min stora hjälte jonas sjunger.

pappa ringde och saknade, jag saknade, han var arg på sig själv för att han är dålig på att ringa, skulle till borgholm och spela, saknar honom, saknar alla, tryggheten i att ligga i mamma och pappas säng på furuvägen och bråka med flisan och kolla på tv medan mamma somnar och pappa och jag skrattar så sängen skakar och mamma blir sur. det saknar jag.

jobbigt att bli stor

jobbigt med såna som frågar om pojkvänner

fråga mig inte om sånt som ger mig prestationsångest

har insett varför jag faller isär

minns förra våren

minns våren innan dess

och innan dess

jobbletandet och nekanden och pengaångest tar knäcken på mig

panikpanikpanik och "ingenting kommer nånsin lösa sig" gånger 100000-känslor

men det gjorde det

det brukar göra det

om inte annat så får jag lyssna på de råd m ger mig